mat?
En av de mest frustrerande sakerna är maten. Nu när jag är här har jag allting förberett, jag behöver inte på något sätt oroa mig. Men det är frustrerande att inte själv kunna laga mat, välja vad man vill ha och förbereda det. Med noll i förflyttning och bara en hand eftersom den andra vilar på kryckan, blir det ganska svårt. Jag kan släppa båda kryckorna, men har då inte särskilt mycket stabilitet för att lyfta saker.
Idag har jag fått en fin komplimang av en vän. Jag hoppas mina råd kommer till pass och att de kan förändra något litet.
Vi är alla änglar för varandra i livet.
Och så har jag skrivit om tid och tankar i min privata dagbok, men det är lite för stort och omfattande för att ta plats här, så jag nöjer mig med slutklämmen:
Idag har jag fått en fin komplimang av en vän. Jag hoppas mina råd kommer till pass och att de kan förändra något litet.
Vi är alla änglar för varandra i livet.
Och så har jag skrivit om tid och tankar i min privata dagbok, men det är lite för stort och omfattande för att ta plats här, så jag nöjer mig med slutklämmen:
Vad är det egentligen jag kommer minnas på dödsbädden när jag är gammal? Är det verkligen en kronologisk historia jag kommer dra, från den dag jag föddes till den dag jag gick i pension? Jag tvivlar. Jag tror att berättelsen snarare kommer hoppa fram och tillbaka mellan många olika händelser vid olika fysiska tidpunkter, baserade snarare på hur mycket kärlek jag gav och fick vid dessa tillfällen. Studenten, ett eventuellt giftermål, barn (om det kommer några någon gång), och naturligtvis den här kraschen och allt som omgärdat den.
En del händelser kommer aldrig att blekna ur minnet. Och en del händelser minns vi för evigt.
Livet är nu. I varje enskild sekund.
Kommentarer
Trackback
