04.10, 05.25, 06.11, 06.45
Nej, det är inte tågtiderna för Göteborg-Helsingborg, det är tidpunkterna när Elmo behövde vakna inatt. Hannah låg och klappade honom, och jag gick till slut upp med honom. Nu ligger han och sover igen. Själv har jag satt mig att börja dagens id med att jobba, läsa mailen, dricka en kopp te.
Jag har skrivit flera gånger tidigare i min lilla blogg om tid och min relation till tid och min relation till omgivningen. Det är rätt märkligt hur jag förändrats. För fem-sju år sen hade jag över 20 nära vänner, ett hundratal vanliga kompisar och ett par hundra bekanta i ett antal olika kretsar. Av naturen fungerar ju inte det där och man behöver trappa ner. Jag jobbade också oerhört mycket. Inte riktigt lika mycket som min far arbetsnarkomanen som är hemma varannan helg i tre dagar och sen är borta resten av tiden och jobbar mellan 06-20 varje dag, inklusive de helger han är borta. Och han fyllde nyss 60.
För mig blev vändpunkten utbrändheten och sen trafikolyckan. Under en period på ett helt år, totalt sett, fick jag göra i stort sett ingenting alls och för första gången i livet verkligen fokusera på mig själv. Jag har alltid varit någon som haft starka, varma, passionerade åsikter, men jag har hela tiden försökt anpassa dem utifrån vilka behov de viktigaste människorna runtomkring har haft. Och har de inte sagt vad de behövt så har jag intuitivt försökt räkna ut deras dolda behov och sedan matcha dem. "JAG" som entitet har inte riktigt existerat. Allt det där ledde ju så småningom fram till sagda kris när hjulet till slut snurrat så fort att man inte kunde möta alla krav och allting, minsta lilla aktivitet, blev jobbig.
Där nånstans fick jag äntligen hitta rätt i min identitet. Att det var OKEJ att vara en kille som var ung i sinnet, att det inte var något att skämmas för. Att det var OKEJ att inte automatiskt anpassa sig för att nån annan tyckte man borde vara annorlunda, utan säga "nej, det här är jag. det där är inte jag." Att det var OKEJ att inte alltid orka umgås och vara social.
Vi anpassar oss alltid, automatiskt, i allt umgänge med människor. Ju mer vi umgås med någon, desto mer anpassar vi oss. Och så måste det vara, man måste kompromissa och hitta gemensamma vägar tillsammans. Men det får inte ske genom att den ena utplånar sig själv, som jag alltid gjorde förr, innan Kraschen.
Nu har jag tre-fyra nära vänner, 25-30 kompisar och tycker om att vara hemma för det mesta. Jag måste inte fylla min fritidskalender med en massa grejor och, som det var ett tag, vara uppbokad 12-14 helger framåt. När skulle man få tid för sig själv. Det där har jag en gammal post om, men kan inte hitta den nu, som handlar om de olika sorternas tid, det var en gång ett utkast till en bok jag tänkte skriva om just tid och utbrändhet och att brinna lagom mycket.
Tanken är att vi alla behöver tid i olika sfärer. "Måste-tid" och "jag-tid", "social tid" och "hemmatid". Man kan göra massor av olika sådana tider, men mycket av dagens stress tror jag orsakas av att man upplever att man inte äger sin egen tid. Att någon annan bestämmer över vad du ska göra, antingen genom att chefen ger order eller mer indirekta förväntningar. Här tror jag alla människor mår bra av att få lite av varje slags tid - en slags "tallriksmodell" där man kan äta mer eller mindre kött, men man måste äta lite grönsaker också.
Jag tror att de tidstyper jag identifierade var:
På egen hand: spontan tid och måste-tid
Med någon annan: spontan tid och måste-tid
Socialt: spontan tid och måste-tid.
Och måste-tid är allt som upplevs som måsten. Även roliga grejor kan upplevas som måsten om man inte mår bra och är stressad.
Egen spontan tid: Sitta och dricka en kopp te på morgonen och filosofera över livet.
Egen måste-tid: Betala räkningarna
Med någon spontan-tid: Ta en söndagspromenad
Med någon måste-tid: Tvätta
Social spontan-tid: Kom på fest NU!
Social måste-tid: Nu fyller minsann farfar 95, ni kommer väl?
Som exempel. Jag tror att vi alla behöver ha lite av alla de här bitarna, fast olika mycket beroende på vem vi är. Jag är en citykid, och är van vid ganska mycket sociala sammanhang. För fem-sex år sen, jämfört med idag, ser min profil helt annorlunda ut hur jag skulle vilja ha det, om jag delar ut totalt 30 poäng på de sex aktiviteterna (5 i medel) Hur ser din tidsskala ut? Om inte, hur kan du förändra det?
Hur det var Hur det är Skulle vilja
1 3 7 Egen spontantid
6 7 3 Egen måste-tid
2 5 9 Med någon-spontantid
7 7 5 Med någon-måstetid
8 3 3 Social spontantid
6 5 3 Social måste-tid
Som synes har jag en skala med minskade sociala aktiviteter och är nästan nere på mina mål. Överlag vill väl alla minska sin "måste-tid", men det är svårt såklart (jag har ca 1/3 spontantid och vill ha 2/3). Livet innehåller ju ett ganska stort antal "måsten". Min egentid har ökat lite, men fler morgnar med tekoppen och filosofier är skönt. Det där är ett behov som växt fram sedan kraschen. Jag tror att det har att göra med att jag alltid gjort allt för att vara alla andra till lags hela mitt liv och därför värdesätter jag tid att "lyssna" på mig själv ibland, så att jag inte rusar iväg som jag gjort förr. Att ha varit utbränd är lite som att ha varit alkoholist, man måste hela tiden lyssna på signaler. Tur jag har Hannah som är så bra på att se till att jag inte stressar för mycket och ser till att relaxa lite. Vår helg var verkligen helt fantastiskt skön - och nu kommer snart en till där vi inte har ett jota inbokat. WOHOOO!
Vi ska på dop helgen efter det, lille William. Antingen blir det ner till Skåne på fredagen för hundvakt och sen upp till Halland på lördag och ner igen och sen hem på söndag - eller så blir det middag med Hannahs pappa i Göteborg på fredag och så åker vi ner till dopet över dagen. Båda låter trevligt. Å ena sidan får man träffa Eva, Ilkka och Petra, vilket man alltid blir glad av (basta och en öl på fredag i så fall kanske?!), men å andra sidan hade det varit kul att få träffa Magnus och Gunilla också, jag har inte mer än bara hälsat 1-2 gånger på dem och inte umgåtts alls, plus att vi fått en helg med lite mindre resor i det fallet. Jag låter Ödet avgöra, jag tror det blir roligt oavsett vilket!
Nu ska jag skälla på en reklambyrå.
Jag har skrivit flera gånger tidigare i min lilla blogg om tid och min relation till tid och min relation till omgivningen. Det är rätt märkligt hur jag förändrats. För fem-sju år sen hade jag över 20 nära vänner, ett hundratal vanliga kompisar och ett par hundra bekanta i ett antal olika kretsar. Av naturen fungerar ju inte det där och man behöver trappa ner. Jag jobbade också oerhört mycket. Inte riktigt lika mycket som min far arbetsnarkomanen som är hemma varannan helg i tre dagar och sen är borta resten av tiden och jobbar mellan 06-20 varje dag, inklusive de helger han är borta. Och han fyllde nyss 60.
För mig blev vändpunkten utbrändheten och sen trafikolyckan. Under en period på ett helt år, totalt sett, fick jag göra i stort sett ingenting alls och för första gången i livet verkligen fokusera på mig själv. Jag har alltid varit någon som haft starka, varma, passionerade åsikter, men jag har hela tiden försökt anpassa dem utifrån vilka behov de viktigaste människorna runtomkring har haft. Och har de inte sagt vad de behövt så har jag intuitivt försökt räkna ut deras dolda behov och sedan matcha dem. "JAG" som entitet har inte riktigt existerat. Allt det där ledde ju så småningom fram till sagda kris när hjulet till slut snurrat så fort att man inte kunde möta alla krav och allting, minsta lilla aktivitet, blev jobbig.
Där nånstans fick jag äntligen hitta rätt i min identitet. Att det var OKEJ att vara en kille som var ung i sinnet, att det inte var något att skämmas för. Att det var OKEJ att inte automatiskt anpassa sig för att nån annan tyckte man borde vara annorlunda, utan säga "nej, det här är jag. det där är inte jag." Att det var OKEJ att inte alltid orka umgås och vara social.
Vi anpassar oss alltid, automatiskt, i allt umgänge med människor. Ju mer vi umgås med någon, desto mer anpassar vi oss. Och så måste det vara, man måste kompromissa och hitta gemensamma vägar tillsammans. Men det får inte ske genom att den ena utplånar sig själv, som jag alltid gjorde förr, innan Kraschen.
Nu har jag tre-fyra nära vänner, 25-30 kompisar och tycker om att vara hemma för det mesta. Jag måste inte fylla min fritidskalender med en massa grejor och, som det var ett tag, vara uppbokad 12-14 helger framåt. När skulle man få tid för sig själv. Det där har jag en gammal post om, men kan inte hitta den nu, som handlar om de olika sorternas tid, det var en gång ett utkast till en bok jag tänkte skriva om just tid och utbrändhet och att brinna lagom mycket.
Tanken är att vi alla behöver tid i olika sfärer. "Måste-tid" och "jag-tid", "social tid" och "hemmatid". Man kan göra massor av olika sådana tider, men mycket av dagens stress tror jag orsakas av att man upplever att man inte äger sin egen tid. Att någon annan bestämmer över vad du ska göra, antingen genom att chefen ger order eller mer indirekta förväntningar. Här tror jag alla människor mår bra av att få lite av varje slags tid - en slags "tallriksmodell" där man kan äta mer eller mindre kött, men man måste äta lite grönsaker också.
Jag tror att de tidstyper jag identifierade var:
På egen hand: spontan tid och måste-tid
Med någon annan: spontan tid och måste-tid
Socialt: spontan tid och måste-tid.
Och måste-tid är allt som upplevs som måsten. Även roliga grejor kan upplevas som måsten om man inte mår bra och är stressad.
Egen spontan tid: Sitta och dricka en kopp te på morgonen och filosofera över livet.
Egen måste-tid: Betala räkningarna
Med någon spontan-tid: Ta en söndagspromenad
Med någon måste-tid: Tvätta
Social spontan-tid: Kom på fest NU!
Social måste-tid: Nu fyller minsann farfar 95, ni kommer väl?
Som exempel. Jag tror att vi alla behöver ha lite av alla de här bitarna, fast olika mycket beroende på vem vi är. Jag är en citykid, och är van vid ganska mycket sociala sammanhang. För fem-sex år sen, jämfört med idag, ser min profil helt annorlunda ut hur jag skulle vilja ha det, om jag delar ut totalt 30 poäng på de sex aktiviteterna (5 i medel) Hur ser din tidsskala ut? Om inte, hur kan du förändra det?
Hur det var Hur det är Skulle vilja
1 3 7 Egen spontantid
6 7 3 Egen måste-tid
2 5 9 Med någon-spontantid
7 7 5 Med någon-måstetid
8 3 3 Social spontantid
6 5 3 Social måste-tid
Som synes har jag en skala med minskade sociala aktiviteter och är nästan nere på mina mål. Överlag vill väl alla minska sin "måste-tid", men det är svårt såklart (jag har ca 1/3 spontantid och vill ha 2/3). Livet innehåller ju ett ganska stort antal "måsten". Min egentid har ökat lite, men fler morgnar med tekoppen och filosofier är skönt. Det där är ett behov som växt fram sedan kraschen. Jag tror att det har att göra med att jag alltid gjort allt för att vara alla andra till lags hela mitt liv och därför värdesätter jag tid att "lyssna" på mig själv ibland, så att jag inte rusar iväg som jag gjort förr. Att ha varit utbränd är lite som att ha varit alkoholist, man måste hela tiden lyssna på signaler. Tur jag har Hannah som är så bra på att se till att jag inte stressar för mycket och ser till att relaxa lite. Vår helg var verkligen helt fantastiskt skön - och nu kommer snart en till där vi inte har ett jota inbokat. WOHOOO!
Vi ska på dop helgen efter det, lille William. Antingen blir det ner till Skåne på fredagen för hundvakt och sen upp till Halland på lördag och ner igen och sen hem på söndag - eller så blir det middag med Hannahs pappa i Göteborg på fredag och så åker vi ner till dopet över dagen. Båda låter trevligt. Å ena sidan får man träffa Eva, Ilkka och Petra, vilket man alltid blir glad av (basta och en öl på fredag i så fall kanske?!), men å andra sidan hade det varit kul att få träffa Magnus och Gunilla också, jag har inte mer än bara hälsat 1-2 gånger på dem och inte umgåtts alls, plus att vi fått en helg med lite mindre resor i det fallet. Jag låter Ödet avgöra, jag tror det blir roligt oavsett vilket!
Nu ska jag skälla på en reklambyrå.
Kommentarer
Postat av: Maria P
Nästa steg i Spontanitetsskolan är kanske att helt skippa de där uppställningarna som ska bevisa hur mycket man förändrats från förr och hur spontan man numera är...? ;)
Kram från Elaka Maria P (som förmodligen själv är den mest ospontana människan i vaaarlden)
Postat av: Bmamma
Hade det inte varit roligt att träffa mamma med????
Postat av: Eva-camilla
Klart ni ska komma hit och basta! därmed basta! finns väl inget mer underhållande än att umgås med mig och Ilkka!? hehe
Jag har en utmaning till dig på min blogg!hihi
Kramar
Postat av: Alex
Mycket spännande läsning, kul att få lite visheter blandade med trevliga historier och lite vardaglig läsning. Vardagsfilosofi? Kul att se med att du börjar anpassa din verklighet efter hur du vill ha den, det är tungt när allt cirkulerar kring annat. Hoppas reklambyrån fick vad den tålde.
Postat av: Bennie
Glöm inte bort vad vi pratade om häromdagen, att slackingtid inte får kännas som i "nu måste jag hinna hem för jag ska slacka", det blir ett stressmoment i sig, och blir kontraproduktivt.
Men jag får nog ta och kritisera dig på "skulle vilja", ifall man verkligen velat så hade man ordnat det. Vad du egentligen menar är, "det här vill jag men jag är inte redo att skära i andra saker" (så som att helt enkelt jobba halvtid, men då få leva på väldigt lite pengar).
Trackback
