Rapport från Ramnäs

Jag är mitt i ingenstans nu. En liten rälsbuss stannade vid vad som snarast såg ut som en busskur. Snön ligger gnistrande vit, meterhög, och ljuskäglorna från en taxi väntade på oss. Trötta och slitna från två långa konferensdagar var det bara att ladda om. Nu sitter jag i mitten av Västmanland. Som jag knappt vet var det är nånstans.

Ett före detta sjukhem eller ålderdomshem, där rummen går i brunt och brunt, med "signal"-knappar så man kan larma sjukvårds....hotellpersonalen. De hade middag till oss när vi kom. Oxfilé och potatisstubbe med sås. Jo, det var väl okej. Ljummet och mikrat, men vi var mest trötta, min kollega och jag. Restaurangen gick i brunt och brunt, och hade ljuddämpande plattor i taget med infällda stora lampor. Inte spottar. Lampor. Och bruna element.

Men personalen är sjukt trevlig och tillmötesgående. Vi får hoppas att allting flyter smidigt imorgon när vi ska skriva ut och fixa grejor.

Längtar hem till Göteborg såklart, och längtar tills resten av familjen kommer hem på fredag. :)


Kommentarer
Postat av: Fredrik

Här basas det:)

2009-02-11 @ 23:33:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0