Ny morgon
I samma veva försöker jag få in alla vänner jag vill träffa. Och egentligen har jag blivit mycket mer restriktiv med det. Jag hade en period i mitt liv där jag levde för mina vänner, hade över 30 nära vänner, och över 100 kompisar som jag umgicks med aktivt. Det säger sig själv att det inte riktigt fungerar rent praktiskt. Alla var griniga över att jag inte hade tid med dem för jag jonglerade alla. Nu har jag i princip tre grupper av folk jag umgås med: Göteborgsgänget (mestadels Fredrik och ibland Jonas och lite annat folk), Åstorpsgänget (mina gamla barndomsvänner) och så Benny/Bennie/Uri, också gamla vänner som idag är spridda över jordens yta. Sen har jag ett antal andra vänner och bekanta också som är viktiga (vågar inte räkna upp alla, tänk om man glömmer nån), men det är inte folk jag umgås med på regelbunden basis. Det är väl lite ambitiöst att säga så om BBU också, vi ses ju rätt sällan. Och så mamma och pappa förstås, en egen kategori.
Men det viktigaste för mig just nu är mitt hem och min familj, för med Elmo har vi ju blivit en liten familj. Om det inte funkar hemma så funkar det ju ingenstans. Och så nya jobbet där jag trivs och vill göra goda intryck. Och så vännerna och mina föräldrar.
Vad är det då som händer i mitt jobb? Jag får ibland frågor om "vad jag gör?" så jag tänkte beskriva lite i ganska allmäna ordalag vad det är jag sysslar med. Det kommer i nästa post....
Svårt! Jag känner med både dig och Hannah - ofta känner jag att det bara är jag och katten, övergivna här i vårt hus i Bryssel. Calle åker vid 07.00 och kommer hem vid 20.00, och det finns knappast någon tid över för familj och familjeaktiviteter... Tack och lov jobbar jag gärna lika mycket som han - annars hade jag nog inte stått ut. Tror att det är viktigt att båda Hannah och jag verkligen går in för att lära känna lite folk i Göteborg/Bryssel! Men med hund/katt som ska utfordras och hållas sällskap är det ju såklart inte så lätt alltid...
Kram till er båda - och till mig själv!
Maria P
Ps! Känns som att du måste prioritera lite, Björn. Du kan nog inte jobba mer än 100% på jobbet och samtidigt försöka underhålla flickvän, valp och vänner... Lägg vännerna på hyllan ett tag - om de är vänner finns de ju ändå kvar när du "har tid för dem" igen! :)
Jag önskar jag kunde trolla och ge dig mer tid och om jag kunde så skulle jag gett dig av min tid.
Nu skulle du haft den där storebrodern som du alltid önskade dig när du var liten och så skulle han bott i Göteborg med så kunde han hjälpt till med att hämta Hannahs syster och med att bära soffa det hade väl varit bra.
Men det tar alltid tid att komma in i nya rutiner och att få det att flyta så du ska se att du och Hannah får mer tid för varann vad det lider. Och när Hannah börjar studera eller jobba så blir tiden inte så lång för henne men det är tur hon är hemma nu och kan fostra lille Elmo.
Och tänk vilken tur du haft med dina "svärföräldrar" det är du minsann inte van vid eller hur. Så mammas goda råd är att se tiden ann och gör det bästa av situationen nu för det är väl en övergångsperiod med allt resande nu i febr har jag uppfattat det som.
Och jag har mycket dåligt samvete för att jag inte är där och ställer upp men jag är bara människa och stöttar på annat sätt pkpk
Vet hur det är när man ska jonglera runt alla och har en flicka man dessutom ska ha tid till. Inte för att jag klagar över att flickan också vill ha tid - jag vill ju ha hennes tid med. Men det är stressigt och vill man ha en kväll för sig själv kan det vara svårt att självmotivera - speciellt om någon ringer lite spontant. Förresten tänkte jag också börja blogga - det verkar ju rätt hett - även om det också ska ha tid. Önskar jag hade något råd att ge dig, men du är ju den äldre än oss två och jag känner att du hunnit fram till harmonin snabbare än jag kommer göra ;) Ta hand om dig iallafall :)
