kraschen

Klockan är tjugo över sju och valpen är väldigt vaken. Resten av huset sover, men eftersom jag inte behövt gå upp med honom alls senaste veckan tänkte jag ta hand om honom nu när han är som valpigast. När Hannah vaknat ska vi äta frukost och sen blir det nog att resa hemåt, vi ska ju laga mat och fixa och ha riktig alla hjärtans dag förhoppningsvis.

Det märks att han är råttjägare. Just nu sliter och drar han i en liten musformat toffel som han är väldigt förtjust i att bråka med. Han har mognat enormt mycket av att få vara med Pepsi hela veckan, lärt sig en massa om hur hundar "ska vara". Det är nog väldigt bra.

I övrigt... tja, jag vet inte. Det är väl okej. Jag har fortfarande enorma mängder stress i kroppen. Egentligen inte för någon enstaka situation eller händelse, utan för att det är en massa små grejor. Jag vill bara att allting ska funka. Att soffan ska dyka upp och tv-bänken fungera. Att Elmo ska sluta bajsa och kissa inne helt och hållet. Att Hannah ska börja kunna gå ut och lämna honom en liten stund och inte vara lika låst hemma.

Idag ska vi ha en fin alla hjärtans dag med mat och vin hemma och mysa en massa tillsammans.