kraschen

Heter mannen som byggde hotellet där jag sitter just nu. De andra borde vara här om tio minuter, men jag är inte säker på att de ens har åkt än. Jag fick lösa incheckningen själv. Å andra sidan spelar det inte så stor roll, jag är stor nog att checka in själv på ett hotell.

Det är rätt fint här just nu på hotellet. Stranden är nära och jag hade nog hunnit med ett spa-pass, men jag antar det inte blir något av den varan. Jag undrar hur det blir med den där middagen som det var tal om. Jag misstänker att de andra kommer stanna och käka på vägen för de komer inte vara här nere förrän vid halv åtta eller rentav halv nio.

Annars då? Tja, jag har jobbat ordentligt för första gången idag, satt ute i trädgården med laptop och 3G, värre kan man ha det på jobbet. Men det är så tomt. Det är väl så det kommer tvingas vara en tid nu. Jag vet inte, jag är inte riktigt fokuserad eller ens hel än. Men vem förväntar sig det, det kanske är okej att jag inte mår så bra, det är ju en process och det var en relation som betydde oerhört mycket för mig, en seriöst och för giftermål avsedd relation. Och det tar, det gör det verkligen.

Det bästa just nu är KBT - att inte tänka på skiten utan försöka hålla sig till vardagen och inte fundera för mycket tills det faktiskt känns bättre efter ett tag. Och så ta en dag i taget. Det hjälper att vara i stugan. Jag hoppas få tid att måla lite warhammerfigurer framöver, det vore trevligt. Det får bli på söndag kväll eller fredag kväll.