kraschen

Det är en ovanlig hantering av en avslutad relation. Jag brukar bryta samman totalt och vara ett vrak i två veckor, sen är det bra igen och så kör man vidare. Det här blir nog en mer långdragen process, eftersom jag fortfarande har starka känslor och bryr mig oerhört mycket om henne, och beklagar att det gick som det gick. Jag är lättad att jag är ur det, men ledsen att vi inte lyckades, för det var verkligen en otroligt seriös relation som var planerad att bli till ett livslångt förhållande. Men så blev det inte. Tyvärr. Det känns lite som om tåget gått. Det kanske bara är en tillfällig reaktion som går över, vad vet jag. Men det var en relation som gav mig ett syfte, ett riktmärke i livet. Det har gett mig många insikter, efterarbetet av den här relationen, och de flesta är ganska obehagliga sanningar kring mig själv och min oförmåga att gå in i djupa relationer.

Så nu jobbar jag vidare, pusslar med det som ska pusslas med och gör allt det där som ska göras, bokar in lite fritidsaktiviteter och så vidare, men jag har inte "startat om" passionsmaskinen Björn än. Jag har inte riktigt fått fnurr på mig själv. Jag måste rekalibrera mig och sätta mig ner och göra om de mål jag satte upp i början av året, de är inte längre giltiga riktigt. Jag måste fundera på vad det är jag vill och vilka målsättningar jag ska ha. De mål man har definierar handlingarna och handlingarna du tar definierar det resultat du får.

Träffade Karl idag som lånar min lägenhet. Han är programledare i Barda, ett barnprogram i Sveriges Television, där kids får gå ut i skogen och lajva med svärd och döda monster. Mycket spännande. Första säsongen kan man se på www.svt.se men jag har hört att det är ett antal förbättringar på gång - inspelningen av säsong 2 började idag.

Jag är i Bunkeflo på kontoret just nu, ska tillbaks till stugan sen. Den stugan är så fantastiskt trevlig, jag bara måste se till att den inte försvinner ur familjen, helst skulle jag vilja köpa upp minst två av stugorna runtomkring också, men det är förmodligen inte helt enkelt och de pengarna har jag givetvis inte heller. Men man kan ju drömma. Solen går upp över Vemmentorpssjön medan fåglarna kvittrar och svanarna brölar. På kvällen går solen ner långsamt och det blir kallare, men i stugan tänder man den gamla kaminen och värmen sipprar ut i huset så det blir varmt och gott. Mycket bra för själen.

Nu måste jag bara skapa lite hål i mitt schema så jag inte börjar flänga som jag gjort tidigare. Det ska nog gå bra, har ett gig i Tylösand i veckan och sen Värnamo på torsdag, bröllop på lördag och mors dag på söndag. Lite att göra med andra ord, men ändå lite kvällar och dagar i stugan där jag kan sitta och måla mina Warhammer FAntasty Battle-figurer, läsa Dawkins bok "The God Delusion" och skriva ner mina tankar.

I juli ska jag förmodigen till KiR igen, lajvet i Småland. Den här gången som benediktinermunk, så jag får ta och kontakta broder Ingemar i Tomelilla för en lektion tror jag. :) Nu - dags att jobba.