kraschen

Ljuset på Irland är fantastiskt. Jag är i en liten ort norr om Dublin som heter Swords, där Dublin Airport ligger. Vi ska på möte angående flygplatsprojekt.

Det har varit tyst i bloggen ett tag och trogna läsare vet vad det innebär. Igår orkade jag inte längre. Jag har gett allt, varenda uns av kraft. Jag har minskat på mitt jobb, jag har bytt land, jag har packat ihop hela mitt liv, slutat ha kontakt med människor, allt för att kunna ge allt vad jag har för min relation, men det går inte när motparten mår så psykiskt dåligt och tar ut det på mig. Jag håller inte för det och till slut så går det inte längre, till slut kickar mina försvarsmekanismer in och igår berättade jag att det var slut. Det blev katastrofalt, men jag ska skriva mer om det senare.

Dock kommer den här bloggen snart att byta lösenord. Jag kommer också att byta telefonnummer och jag uppmanar alla att inte lämna ut någon information om mig ifall ni blir kontaktade. De som känner mig närmast och de som jag vet är bloggläsare kommer få nödvändig information när det är dags. Möjligen kommer jag också att behöva byta mailadress, men det är inte lika enkelt eftersom man har prenumerationer och abonnemang och lösenordsåterställningar kopplade till den.

Mer info följer, men nu får det räcka. Ya basta som de säger i Spanien. Och på tal om det, det är inte alls omöjligt att jag inom en snart framtid vill återhämta mig på solkusten. Kan kusinen lösa det tro? Maila mig.

Kramar till er alla som följt dramat på mer eller mindre nära håll. Snart kommer ni få hela berättelsen. Ni kommer förmodligen undra varför jag inte stuckit tidigare. Lojalitet? Konflikträdsla? Tron på att ett löfte är ett löfte? Allt och lite till.

Vi hörs.