Viva España
Ahora estoy en Barcelone, en un bar del hotel Laietana Palace en Barrio Gótico, appróxima á catedral. Inte så bra spanska, men det är trevligt här.
Barcelona har sin charm. Han hade åkt hit med Bergman för att fira födelsedagen och för att jobba med affärsutveckling. Man fick gjort saker på ett annat sätt härnere. Han tyckte om Barca, mer av hans stad än Nice eller Oslo, mer som London.
Det var länge sedan han skrivit, men det hade hänt mycket i privatlivet som han inte ville prata om i bloggen så han lät tystnaden tala stilla och var istället säker på att hans Hemingwayiska sätt att sitta och skriva i baren skulle leverera det han behövde.
Imorgon var sista dagen som 34-åring. Tiden gick verkligen fort. Han längtade till fler resor, till mer oberoende tid och till en framtid av framgång. Men det var mycket jobb på vägen naturligtvis.
Han var glad att han hade sin framtid klar för sig säjlv i huvudet, att han hade sin tro och en grundtrygghet i den. Det skulle bli flytta av i vår, och det skulle bli förändring igen. Men det var inte bara något han var van vid, det var verkligen något han i det här fallet uppskattade. Han hade planen klar. Allt handlade om prioriteringar.
Kristen på nytt sätt, hette boken som han rekommenderade alla att läsa som ville veta mer om HUR han trodde. Alla som förvånades eller var skeptiska till hans religiositet. Den stämde ju illa med hans logiska krav annars. Samtidigt hade han sett himlarna öppna sig och hört änglarna sjunga till livets ära alltför många gånger för att kunna förneka det riktigt. Alla andra behövde inte tro. Han gjorde det ändå.
Och han var i Barcelona, i en hotellbar en sen kväll och njöt av livet. Det var bra. Ett perfekt sätt att fira 35-årsdagen
Barcelona har sin charm. Han hade åkt hit med Bergman för att fira födelsedagen och för att jobba med affärsutveckling. Man fick gjort saker på ett annat sätt härnere. Han tyckte om Barca, mer av hans stad än Nice eller Oslo, mer som London.
Det var länge sedan han skrivit, men det hade hänt mycket i privatlivet som han inte ville prata om i bloggen så han lät tystnaden tala stilla och var istället säker på att hans Hemingwayiska sätt att sitta och skriva i baren skulle leverera det han behövde.
Imorgon var sista dagen som 34-åring. Tiden gick verkligen fort. Han längtade till fler resor, till mer oberoende tid och till en framtid av framgång. Men det var mycket jobb på vägen naturligtvis.
Han var glad att han hade sin framtid klar för sig säjlv i huvudet, att han hade sin tro och en grundtrygghet i den. Det skulle bli flytta av i vår, och det skulle bli förändring igen. Men det var inte bara något han var van vid, det var verkligen något han i det här fallet uppskattade. Han hade planen klar. Allt handlade om prioriteringar.
Kristen på nytt sätt, hette boken som han rekommenderade alla att läsa som ville veta mer om HUR han trodde. Alla som förvånades eller var skeptiska till hans religiositet. Den stämde ju illa med hans logiska krav annars. Samtidigt hade han sett himlarna öppna sig och hört änglarna sjunga till livets ära alltför många gånger för att kunna förneka det riktigt. Alla andra behövde inte tro. Han gjorde det ändå.
Och han var i Barcelona, i en hotellbar en sen kväll och njöt av livet. Det var bra. Ett perfekt sätt att fira 35-årsdagen
Kommentarer
Postat av: mamma
Godnatt min (lilla) 34öring
Postat av: Kajsta
¡Hola primo!
Y felicidades... Un año más! Hur länge stannar du i Barcelona? Kom ner om du hinner! Eller ocksa en annan gang... Med tanke pa ditt pressade schema...
STOR KRAM
Trackback
