kraschen

...finns det mycket tåg. Och även den här tidiga morgonen var det tåget som förde honom vidare. Det hade stått här en stund, förmodligen för att man kört på ett rådjur eller en älg. Det innebar en försening men förhoppnignsvis inte större än att man kunde hinna med kopplingen i Hallsberg.

Det var tuffa tider, inte så mycket för själva jobbet som att det helt enkelt var för många andra saker som krävde uppmärksamhet. Han ville inte skriva alltför mycket om dem här heller. Det var för privat. En blogg, tänkte han, var bra för att berätta om mycket, men inte riktigt om allt. Han försökte i alla fall att vara sig själv under tiden. Det började förhoppningsvis att lätta. Han hade i alla fall börjat ta handling och blicka framåt. Och försöka påminna sig själv vad han lärt sig.

FROG, sa ett armband han sett i en kristen bokaffär. Fully Rely On God, stod det för. Och det var ju inte alltid lätt. Han visste att det fanns en plan, men inte vad den var. Bara att allt som hände hade ett syfte, en mening. Att han kunde använda det på något sätt.

Och sen hade han ju all denna personliga utveckling han pratat så mycket om. att välja hur man tolkar en situation. Det måste han påminna sig om oftare, påminde han sig om. Att inte falla ner i en situation utan attackera den utifrån en punkt där han hade ett val. Ett val hur han skulle agera och tolka en situation. Och kunna släppa problematiken när den inte längre var där.

Nu skulle han skicka en spännande offert och sen skulle han förvandlas till ordförande för FN:s generalförsamling större delen av dagen.